Det hela började på 80-talet. Vi såg ibland några brädåkare bortifrån som liksom surfade omkring i snön på Gesundaberget, oftast bredvid backarna över stubbar och andra hinder. Det såg så avslappnat och skoj ut tyckte vi.
Skidorna och de hårda pjäxorna byttes ut mot snowboards och grova vinterskor. Efter en hel del envishet och övande infann sig en helt annan känsla än den man var van vid på skidorna, man åkte sidledes och lutade sig in i svängarna och flöt fram nerför backen. Hopp hade vi byggt tidigare men det blev något helt nytt på brädan, där nya möjligheter nu öppnade sig.
Att nyttja terrängen och dess naturliga formationer hade vi med oss från skateboardåkningen. Ett av de bättre hoppen var det vid pumphuset.